Ilovemybody

Nu sitter jag här och bloggar, och är lite "Söndags trött". Tanken är att jag ska bege mig till gymmet och köra ett

tungt överkropps pass.

Jag skulle mycket väl kunna skippa det här passet, och bara ligga hemma och lata mig några timmar istället.

För mig handlar det inte om att tvinga sig till träningen, snarare är det lyckoruset efteråt som jag vet att jag kommer få, och må bra resten av dagen som får mig att hela tiden bege mig till träningarna och genomföra det jag ska.

Jag antar att min hjärna och kropp har blivit så van med att hela tiden få den fysiska aktiviteten att det har blivit som en drog. Träningen har helt enkelt blivit ett måste likasom det är med äta, dricka och sova.

Träningen får givetvis inte gå till en överdrift så att man övertränar, men efter så många år med träning så känner jag precis hur mycket träning kroppen klarar av, och när och hur mycket vila jag behöver.

Alltså handlar det längre inte om vilja eller motivation för min del, det är snarare ett livsviktigt behov jag har, och

Jag mår inte bara bra av det, utan jag blir även lycklig och mentalt stark.

Nu känner jag att det är dags att för dagens dos av fysiska aktiviteter.

Hoppas ni har en super dag, vare sig om ni tränar eller latar er.